Axelproblem hos idrottare

Att bedöma besvär från skuldran är en av de svåraste områdena för en doktor. Axelleden är väldigt komplicerad i sin funktion och är svår att förstå sig på även om den är frisk. Att förstå en sjuk skuldra är svårare, och det gör att det kan vara svårt för en patient att få rätt hjälp. Vid felaktig, utebliven eller otillräcklig behandling är problemen ibland långvariga, vilket kräver mycket av den som behandlar och den som är drabbad.

Flera leder

Skuldran består egentligen av flera leder. Den består av axelleden, dvs leden mellan överarm och skulderbladet, samt leden mellan nyckelbenet och skulderbladet, leden mellan nyckelbenet och bröstbenet och den stora led som bildas av skulderbladet och bröstkorgsväggen. Leden mellan överarmsbenet och skulderbladet är en av kroppens grundaste leder, vilket gör att axeln kan röra sig lågt ut i många riktningar. Det är en förutsättning för att armen och handen skall ha de unika funktioner de har, men är också orsak till många problem, då rörligheten ställer stora krav på de vävnader som håller ihop leden och gör den stark, nämligen ledband, senor och muskulatur. För att komplicera till det ytterligare går en stor mängd nerver från halsryggen genom muskel- och senpaket ut i armen.

Ledproblem

Av olika skäl kan problem från själva lederna uppstå. Förutom vid inflammationstillstånd, som t ex ledgångsreumatism, kan också skador på brosk i lederna ge problem. Egentligen vet man inte vad den direkta orsaken till att brosket minskar - artros, förutom att upprepade överbelastningar och direkta broskskador kan sätta igång brosknedbrytningen. En modern teori är att generell artros, som drabbar flera leder, är genetiskt betingat, men det har inte visats för artros i en enskild led. Själva axelleden är en led som till vardags inte belastas särskilt mycket, och drabbas därför relativt sällan av artros.

Den vanligaste leden med sådant problem i axeln är leden mellan nyckelbenet och skuldran, AC-leden. AC-ledsartros drabbar bl a styrkeidrottande och kanotister, d v s de som i sin idrott använder leden mycket och har hög belastning. Inom yrkeslivet är städare oftare drabbade än andra. Symptomen är smärta över leden, f f a när den belastas, men även värk i vila, och diagnosticeras med röntgenundersökning. Ibland kan symptomen påminna om seninflammation på annat ställe i leden, vilket gör tillståndet svårt att upptäcka och att det ofta är förbisett. Ett annat problem är att röntgenundersökningen måste ske med särskilt exponeringsteknik, vilket kräver att den som skriver remissen måste begära att man särskilt tittar på denna led, vilket ofta således inte görs. Behandlingen är kortisoninjektioner, eller i senare skede en operation där man tar bort leden. Märkligt nog klarar man alldeles utmärkt att vara utan leden, även inom elitidrott med hög belastning. Tack vare ny operationsteknik med artroskopi är läkningtiden relativt kort, varför tillståndet är tacksamt att behandla.

Axeln ur led

En vanlig idrottsskada är när leden mellan överarm och skuldra går ur led. Inte så sällan sker detta spontant, utan att något våld mot axeln kommit till, i synnerhet om leden är medfött lättrörlig, men sker även vid slag eller fall mot axeln i ett ofördelaktigt läge. Majoriteten av urledvridningarna sker framåt, där överarmens huvud placerar sig framför leden. Om skadan sker utan våld beror det på att leden är överrörlig. Efter en skada med våld uppkommer inte sällan en överörlighet i leden som gör att tillståndet ofta kommer tillbaks. Det beror på att ledkapseln blivit slapp och ibland också p g a att ledkanten blivit skadad och inte längre förmår hålla överarmshuvudet på plats. Den akuta behandlingen är förstås att lägga leden rätt igen, vilket är viktigt inte bara ur smärtsynpunkt, utan då blodförsörjning och nerver till arm och hand annars kan bli lidande. Vid mer komplicerad skada, eller om urledvridningen återkommer bör man undersöka om ledkapsen, ledkanter och brosk blivit skadade. Vid upprepade ledurvridningar kan man genom operation göra leden mer stabil.

Frusen skuldra

”Frozen shoulder” är ett tillstånd med tilltagande ledstelhet och smärta, och drabbar sällan personer under 40 år. Orsaken är okänd men en teori är skrumpning av ledkapseln p g a inflammation. Tillståndet läker alltid själv på sikt och efter 1-1,5 år brukar den drabbade ha en normal ledfunktion. Behandlingen består  bl a i kortisoninjektioner samt upprätthållande av muskelstyrka och rörlighet så gott det går, i syfte att förkorta läkningstiden. Ibland måste man lossa leden i narkos, vilket också kan förkorta läkningstiden.

Axelkuffens problem

Muskel- och senpaketen i axeln är omfattande. Pg a de stora krav som ställs på dessa är inflammationer och smärta där inte ovanliga. Den vanligaste diagnosen är ”subacromiellt smärttillstånd”, som helt enkelt innebär att det gör ont någonstans nära leden under axeltaket. För bara några år sedan ansåg man att detta berodde på att en sena till en muskel, supraspinatus, var inflammerad, men ju fler man kunnat undersöka med ny titthålsteknik och MR, desto fler orsaker till smärtan har man hittat. Ibland är dock supraspinatussenan den som drabbats, varför tillståndet fortfarande ofta kallas supraspinatustendinit.

Orsaken till smärtan är oftast överbelastning, d v s att kraven på musklerna överstigt förmågan, t ex då man försöker prestera maximalt i en idrottssituation. Det handlar ofta om att koordinationsförmågan, styrkan eller smidigheten överskridits. Vid långvarig smärta minskar också dessa förmågor, vilket förhindrar läkning.

Huvudsymptomet är smärta i axeln vid belastning, och det mest typiska är att smärta uppkommer då armen lyfts rakt ut från sidan, värst vid 45 grader då det blir som mest trångt i axeln mellan överarmshuvud och axeltak. Vid kortare tids besvär, mindre än 3 veckor, kan antiiflammatorisk tablettbehandlig hjälpa, och för långvarigare besvär kan kortisoninjektion in i leden hjälpa. Den viktigaste behandlingen är dock att återställa smidigheten, styrkan och koordinationen av de många muskler som styr axelns rörelser, axelkuffen. Om musklerna inte arbetar bra tillsammans är det lätt att överbelastning av vissa uppstår, en av orsakerna till diagnosen. I särskilt långdragna fall kan en operation vara nödvändig, där man gör utrymmet för senorna större.

En annan vanlig lokal för inflammation är den långa bicepssenan. Den förlöper i en skåra i överarmsbenet, där den ligger i en särskild skida, och där det ofta blir problem. Symptomen är smärta på axelns framsida då armbågsleden böjs mot motstånd, t ex då man lyfter saker med armarna. Behandlingen består i att undvika ytterligare överbelastning, och att lägga till särskild träning.

Vikten av stretching, uppvärmning och stegvis belastningsökning

Såsom tidigare poängterats är axeln en komplicerad led och ett ganska vanligt säte för problem hos motionärer och idrottare. Ett vanligt fel är att den som drabbats inte förstått vikten av ordentlig uppvärmning, och töjning/stretching både som förberedelse och för att förhindra nedsatt rörlighet. Om man dessutom utövar sporter som belastar leden mycket bör man tänka på att inte öka belastning för snabbt, även om träningen går bra, utan göra detta stegvis och kontrollerat. Det är förhållandevis lätt att träna upp muskelstyrkan i enskilda muskler, men tyvärr tar det längre tid för stelare delar, som ligament och senor, att anpassa sig till högre belastning. Som vi sett är det sällan muskulaturen själv som drabbas av skador i axeln, utan just dessa delar med långsammare anpassning till träningsökning. När det gäller styrketräning finns också en risk att koordinationsförmågan i musklerna inte hänger med i utvecklingen, särskilt om denna sker i fixerande maskiner som inte tillåter fri rörlighet.