Idrott/träning och epilepsi

Epilepsi är ett kroniskt tillstånd som beror på störningar i hjärnans elektriska funktioner. Dessa förändringar leder till vad vi känner till som epileptiska anfall. Orsaken till epilepsi är okänd i de flesta fall och kan vara genetisk. Svårighetsgraden varierar mycket mellan individer, från kortvariga medvetandeförluster/frånvaroattacker till svåra krampanfall med risk för bestående skador.

Med hjälp av sunt förnuft och bra läkemedel kan de flesta med epilepsi delta i någon form av idrottsaktivitet. Den viktigaste faktorn är att hålla anfallen under kontroll. Vissa aktiviteter kräver särskild försiktighet, såsom t ex simma under vattnet/dykning, boxning/kontaktsporter och flygsporter. Förutsättningen för dessa aktiviteter är relativ anfallsfrihet.

Krampanfall inträffar sällan under eller efter träning – i den medicinska litteraturen finns bara enstaka rapporterat fall med ansträngningsutlösta kramper. Man har stor erfarenhet av att regelbunden motion, särskilt aerob aktivitet (t ex löpning), kan förhindra anfall och minska anfallsfrekvensen. Eftersom människor med epilepsi ofta har blivit överbeskyddade under uppväxtåren, och dessutom utsatts för fördomen att fysisk aktivitet kan vara skadlig, är det vanligt med inaktivitet och följder av detta, något som således är till nackdel även ur epilepsisynvinkel. Anfall med kramper innebär dessutom en stor fysisk belastning, vilket man tål sämre som otränad.

Fysisk aktivitet bör särskilt hos människor med epilepsi påbörjas under övervakning (d v s att någon annan person är med), helst långsamt upptrappande, särskilt om personen är otränad – men detta gäller ju även för personer utan epilepsi, om man vill hålla sej skadefri. Långdistanslöpning kräver även ”långdistans”-planering, d v s att förbereda sej i tid och ha en rimlig uppträningsperiod – ju längre lopp desto längre framförhållning i träning och kostupplägg.

Samma sak gäller kosten – samma grundrekommendationer som för alla idrottare. Man bör vara särskilt försiktig med olika kosttillskott och extrema dieter, inte minst av det skälet att dessa är medicinskt obeprövade och kan vara skadliga genom att sänka tröskeln för anfall.

En annan försiktighetsåtgärd, som de flesta med epilepsi känner till, är att bära med/på sej dokumet/nålknapp under träning/tävling som upplyser om att personen har epilepsi. Det blir då lättare att få bra hjälp snabbt om/när ett anfall kommer.

Sammanfattning: Inga generella hinder finns för att träna eller tävla om man har epilepsi. Tvärt om är det ofta en hjälp till att hålla anfallsfrekvensen låg och motverka den ohälsa som inaktivitet ger. Vid tveksamheter bör man alltid rådfråga sin idrottsläkare eller neurolog.