IMES idrottsmedicinska filosofi

Vi gör skillnad

Vi försöker spåra bakomliggande orsaker och samband mer än att koncentrera oss på enskilda symptom och symptombehandling.

 Vi arbetar i enlighet med "vetenskap och beprövad erfarenhet",  vilket innebär att allt vi gör är underkastat långvarig och dokumenterad granskning som går att verifiera. 

Vad är en skada?

Enligt vårt sätt att se är idrottande ett utmärkt exempel på hur bra människokroppen är på att anpassa sej till nya och ökande krav. Man kan få kroppen att motstå belastning med flera hundratals procent mot utgångsläget.

När man överskrider kroppens kapacitet och förmåga till anpassning har man en skadesituation där vävnaden signalerar genom smärta, svullnad, funktionsbortfall och oförmåga till aktivitet. Genom att ta reda på vilken förmåga som inte räckt till kan man också ordinera behandling och rehabilitering som går ut på att förstärka den eller de kvalitéer som inte räcker till.

Vad krävs för idrott?

Vi tänker oss 6 kroppsliga grundkvalitéer: Styrka, koordination/stabilitet, kondition, uthållighet, smidighet och vävnadshållfasthet. När krav och förmåga skiljer för mycket uppkommen skador. På IMES lägger vi särskild vikt vid att bedöma den individuella kvalitén i dessa.

Utslagsgivande för t ex löpning är kondition och koordination, som har "kort hållbarhet". Dessa försvinner snabbt vid vila eller skada, och behöver byggas upp igen efter även relativt frånvaro från aktivitet. Koordinationen, d v s balansen och samspelet mellan musklerna, avgör hur mycket energi som går åt i löpsteget, vilket har samband med skadefrekvensen. Ju bättre koordination desto mer ekonomiskt löpsteg, och desto mindre skadebenägenhet. Vid löpning med låg koordinationsgrad går det åt mer energi, vilket tröttar ut löparen och musklerna, och muskler som inte är anpassade för sådan belastning får arbeta extra, med överbelastning som följd.

Koordination/stabilitet är inte sällan en förbisedd förmåga hos löpare. Med extra träning av denna når man inte bara lägre skadefrekvenser, utan också en bättre löpekonomi. Det blir roligare att löpträna och man förbättrar sin personliga prestationsförmåga.

Vila kan vara farligt

När det gäller rehabilitiering efter skada, stor eller liten, är vår filosofi att i princip "aldrig vila". Vila är farligt eftersom det påverkar de sex kvalitéerna negativt. Man tappar den kapacitet man mödosamt byggt upp, vilket förlänger tiden till att man kan återuppta löpningen igen.

Under rehabtiden avstår man från eller minskar på den nomala träningen och fokuserar på att förstärka det som fattas. Om man inte kan löpträna, p g a en skada som uppkommit genom brister i koordinationen, bör man fokusera på koordinationsträning men också underhållsträna den/de faktorer som annars minskar. Så snart som möjligt bör man åter i löpning, vilket sker successivt efter individuellt avvägt schema.