Anemi hos löpare

2012-01-28

Anemi hos löpare är inte samma sak som löparanemi.

Anemi hos löpare är inte samma sak som löparanemi. Anemi anger låg hemoglobinhalt (Hb) i blodet. Normalt Hb är för män över 130 g/L och för kvinnor över 120. Hemoglobin är det röda ämnet i blodkropparna som transporterar syre från lungor ut i kroppen. Den vanligaste enskilda orsaken till anemi är brist på järn, men även brist på vitamin B12, blödningar (t ex menstruation), infektion, utmattning genom frekvent träning, glutenintolerans (celiaki) och andra sjudomar kan ge anemi. Elittränande ligger i genomsnitt något längre (5-10 enheter) i Hb än genomsnittsindividen.

Löparanemi (footstrike anemia; marschanemi är samma sak), är som det det engelska namnet antyder en effekten av foten när den slår i löpunderlaget, när islagskrafterna slår sönder de röda blokropparna i kärlsystemet, s k hemolys.  Man kan se samma fenomen hos bl a simmare och rodare (och hos personer med mekanisk hjärtklaff) men i mindre omfattning.

Även om löparen använder välplanerade och väl konstruerade sko kan detta tillstånd uppstå. Förekomsten av löparanemi varierar för övrigt med mängden löpning som utförs. Risken för löparanemi kan minskas genom att löpa på mjukare underlag och bära väldämpande skor och sulor som sprider löptrycket optimalt i fötterna.

Effekten av att vara anemisk är att man får sänkt kondition; man blir flåsigare vid ansträning och hjärtat slår fortare. Effekten av järnbrist, förutom anemi, är f f a trötthet/utmattning, då den snabba delen av energiomsättningen i cellerna är enzymatiskt beroende av järn. Som löpare bör anemi och/eller järnbrist misstänkas om dessa symtom uppstår eller vid oförklarlig försämring i planerad träning.