Löparmage/tävlingsmage

Löparmage – magproblem i samband med hård löpning – är en ganska vanlig åkomma, särskilt bland nybörjarlöpare.

Magproblem är vanliga vid kraftig fysisk aktivitet och träning. I uthållighetsidrotter, såsom marathon, har cirka hälften symtom i form av illamående, kräkningar, buksmärta, uppblåsthetskänsla, diarréer, kramper i magen och blod i avföringen. Tarmen har svårt att anpassa sig till ökade nivåer av fysisk och mental stress.

Man vet idag att ett gott nutritionsläge är grundläggande för att förebygga symtom från mag-tarmkanalen och kan förebygga oväntade mag-tarmbesvär orsakade av hård träning och som kan påverka den fysiska förmågan negativt.

Om man lider av mag-tarmsjukdom kan denna försämras i samband med hård träning. Det gäller framför allt inflammatoriska tarmsjudomar, där sjukdomens nedbrytande karaktär ökar kravet på energitillskott, läkning av vävnad och inflammationssvar. Detta tillsammans med en skadad tarms sämre förmåga att förse kroppen med näring ur födan, samt det ökade energibehovet vid träning, kan göra att näringen inte räcker till.

Resultatet blir då både dålig sjukdomsläkning och dålig möjlighet till idrottande, sämre tarm och sämre prestation. Inte sällan kan en mag-tamsjukdom på så sätt debutera i och med idrottande eller ökad träning. Det absolut vanligaste är dock ”löparmage”.

”Löparmage”, eller rättare; tävlingsmage, drabbar inte bara löpare, utan finns inom alla idrotter där stor ansträngning och anspänning ingår. Tyvärr finns ingen gemensam definition på/konsensus om vad som räknas till det. I de flesta fall vill man undersöka den som drabbas, inte minst för att utesluta annan orsak till besvären.

Behandlingen, när man uteslutit annan åkomma, är dels att långsamt trappa upp träningsintensitet och träningsmängd enligt ett särskilt upplagt schema, och dels att behandla de symptom som uppstår. Symptomen varierar en del mellan individer. Ett exempel är att förebygga diarré med Imodium, och illamående med Primperan. Vad som är lämpligt varierar således från fall till fall, och skall alltid ordineras, följas upp och utvärderas av (helst) din idrottsläkare.