Förkylning – vila – träning

”Finns ett samband mellan vila och förkylning? Nu har jag för första gången på länge helvilat två dagar i rad och nu börjar jag snora och nysa. Är det såatt kroppen ”passar på” att bli sjuk när den kan?”.

Det är en myt att förkylning i allmänhet kan utlösas av att vila. En lika vanligt förekommande myt är att förkylning kan hindras av att man kör ett hårt träningspass. Mekanismen sägs vara att man ”aktiverar immunförsvaret” med träningspasset. Medicinskt är det precis tvärt om – träningen nedsätter immunförsvaret på kort sikt. Att kroppen reagerar på virusangrepp är ett tecken på att immunförsvaret fungerar som det skall – de symptom man får vid förkylning är nämligen inte orsakade av viruset i sej utan av kroppens försvarsmekanismer.

Vad är förkylning?

Med förkylning menas i allmänhet ett eller flera av följande symptom på virusinfektion; sjukdomskänsla, ont i hals, snuva, hosta, feber, muskelvärk. Förkylning har inte så mycket med kyla att göra som att man blir smittad. En förutsättning för att få luftvägsinfektioner är att man utsätts för smitta, dvs umgänge med andra människor som bär på virus. Vissa virus förökar sig dock bättre om vissa delar av kroppen kyls ner, t ex näsan vid kall väderlek vintertid, vilket befrämjar möjligheten till smittspridning under dessa årstider. En annan faktor som ökar smittspridningen är att vi vintertid vistas i mer begränsade utrymmen, och därmed utsätter oss för tätare kontakt i mer begränsad luftmiljö än sommartid. För att bli smittad och få symptom behöver man nämligen bli utsatt för en viss mängd virus, något som lättare sker under vintern då man tränger ihop sej och stänger in sej mer än på sommaren.

Visst förekommer det att förkylningen som varit på väg försvinner i och med att man tränar, eller vilar, men det hade den sannolikt gjort även utan träning – man kan ju inte i förväg veta om det handlar om en svår eller lätt förkylning när den startar. I princip är det ofördelaktigt att träna med förkylningssymptom.

Immunförsvaret

”Immunförsvaret” är inte en enskild enhet utan är komplext, har en mängd olika funktioner, och påverkas också av en mängd olika saker. När man talar om immunförsvaret ur kvalificerad synvinkel behöver man därför definiera vilken del och funktion man avser. Att ”allmänt stärka immunförsvaret”, såsom ibland påstås för en del kosttillskott och dietmetoder, är således inte möjligt att påstå om man inte anger vad man exakt avser sej stärka. Det finns också en mängd olika sjukdomar som beror på att vissa delar av immunförsvaret är för starkt, t ex allergier och automimmuna sjukdomar (t ex diabetes, reumatism, astma, psoriasis). Vid dessa tillstånd försöker man dämpa de delar av immunförsvaret som är för starkt.

Upprepade virusinfektioner

Flera virusinfektioner under den risktid som vinterhalvåret utgör är inte anmärkningsvärt ur medicinsk synvinkel. En orsak till ökat antal infektioner kan vara att man tränar för mycket i förhållande till den återhämtning som krävs, vilket är känt för att ge låg motståndskraft. Låg motståndskraft kan också bero på andra sjukdomar, även om det är relativt sällsynt. Ett annat alternativ kan vara att det inte är förkylning i egentlig mening, utan att besvären egentligen handlar om astma/allergi, med hyperreaktiva slemhinnor. Ett av kardinalsymtomen på astma är just hosta.

Träning och förkylning

Man bör definitivt aldrig träna när man har sjukdomskänsla, p g a risken för komplikationer (bl a hjärtarytmi, och hjärtmuskelinflammation), men också p g a den ökade allmänna skaderisken och av det skälet att träning inte lönar sej i det stadiet. ”Ont i halsen” innebär oftast att det finns en pågående infektion, och då är det olämpligt att träna. Kommer ”ont i halsen” ofta bör man låta sej undersökas hos läkare för att bedöma den ökade infektionsfrekvensen och om något annan sjukdom finns som förklaring, t ex allergi.

Hur skadligt det är att träna med ”ont i halsen” går inte närmare att bestämma utan att bedöma varje individ för sej. Den skattning som finns grundar sej på statisktik och forskning och gäller således en grupp människor. När det kommer till individnivå gäller andra saker. Min inställning är att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och undvika träning när man känner sej tveksam.

Man måste också väga frågeställningen ”träna eller inte träna” mot träningsmotivet. Om det handlar om elitsatsning är individen ofta benägen att ta större risker än vid motions- eller underhållsträning. Sammantaget torde komplikationsrisken då öka i och med kombinationen hård träning, risk för högre frekvens luftvägsinfektioner och träning under infektionssjukdom, således inte att rekommendera ur vare sej idrotts- eller hälsosynvinkel.