Från elitidrottare till motionär

Svar:

Denna fråga skulle behöva en hel artikelserie för att belysas tillräckligt bra – kanske det kommer senare på denna sida. Här kommer enbart en kortare reflexion:
Elitidrottande (EI) innebär en stor träningsmängd och stor påfrestning både fysiskt och psykiskt. Elitfotbollspel under längre tid brukat innebära en del skador, och det är känt att EI i allmänhet är skadligt för hälsan. Ett problem är att definiera vad hälsa är. Det är lättare att definiera olika sjukdomar. Med hälsa kan t ex menas frånvaro från sjukdom. I andra sammanhang menas hälsa vara ett allmänt välbefinnande, d v s en känslomässig upplevelse.
Om man utgår från det sistnämnda innebär ofta EI ett välbefinnade under tiden för den faktiska utövningen, medan tiden däremellan kan t o m upplevas som plågsam. När man trappar ner träningsmängden uppstår ofta känslan av förlust, att något väsentligt fattas, olika mycket hos olika individer. Strikt psykiatriskt handlar det om en större eller mindre krisreaktion. Krisreaktion är individens sätt att hantera en förlustupplevelse, och är något normalt. I stora drag handlar det om att känslomässigt lära sej tackla en ny situation. Om förlustupplevelse är stor blir också krisreaktionen stor, vilket kan få konsekvenser för och konflikter bl a i sociala kontakter (familj, vänner, arbete), och det kan ta lång tid att hantera krisreaktionen och innan man ”lärt sej läxan”. Ibland kan det t o m leda fram till depression. Detta misstolkas ibland av okunniga som ”träningsabstinens”, vilket är något helt annat.
Det bästa man kan göra efter en lång period, flera år, med intensivt tränande, matchande och tävlande, är att trappa ner aktiviteten relativt långsamt, om möjligt på ett planerat sätt och under loppet av minst ett år, begreppet ”sorgeår” passar bra in i sammanhanget. Om man känner sej osäker kan man få bra handledning via en certifierad ”livsstilscoach”, eller via idrottspsykolog (finns bl a hos IMES/Idrottsdoktorn.se).
”Kondition” är förmågan hos cirkulationssystemet (hjärta, lungor, blod och blodkärl) att förse muskulaturen med syre, vilket krävs i energiomsättningen vid fysisk aktivitet. Kroppen anpassar konditionsnivån, eller rättare sagt konditionsförmågan, efter de krav som ställs. Om man ställer mindre krav på konditionen efter sin idrottskarriär kommer konditionen att anpassa sej till det och minska i motsvarighet. Kondition är en av de färdigheter som anpassar sej snabbast efter rådande krav, och minskar och ökar relativt snabbt. När man drar ner på konditionsträningen handlar det mer om veckor än om månader innan den anpassar sej till den nya nivån. Om man, t ex av allmänna hälsoskäl, vill behålla eller underhålla en viss nivå behöver man därför lägga in särskild konditionsträning, eller någon annan konditionskrävande aktivitet. Hur man lägger upp det beror på ambitionsnivå, förmåga och vilken aktivitet man vill ägna sej åt. Se mer om detta på denna länk och denna länk.