Korsbandsopererad ålderdom?
Jag är drygt 30 år gammal och
har i båda knäna genomgått större
operationer (1983, 1985, 1991)
efter skador på främre korsbanden.
Förutom dessa ett antal ”titthåls-
operationer” av inre minisker bl.a.
Efter ett mycket aktivt idrottsliv
(som inskränkts allt mer med åren)
motionerar jag numera måttligt.
Vad kan jag förvänta mig i
framtiden vad gäller värk, rörlighet,
metoder för att lindra mina problem?
Alltså – generellt – vad händer med/i
mina knän med tiden?
Vad säger forskarvärlden? Kan jag
hoppas på nya behandlingsmetoder?
Svar:
Hej!
Du verkar ha haft rejäl otur med dina knän. Jag vet inte exakt vad man opererat i dina knän, vilket avgör prognosen på sikt. Vid total korsbandsruptur är prognosen på sikt en viss artrosutveckling (broskytorna slits ner), liksom i de fall där man tvingats ta bort meniskerna, men hur mycket förslitning som utvecklas beror på en rad faktorer. Man vet idag att inaktivitet och stillasittande gör att broskskador har en tendens att försämras, varför viss aktivitet och belastning av brosket är att föredra. Vilken typ av aktivitet som är lämplig bestäms av dina individuella förutsättningar och befintliga skador. När det gäller lokala broskskador har försök gjorts med transplantat och med lovande resultat. Behandlingen är ännu inte standardiserad, men säkert sker detta inom överskådlig tid. Artros ger mer eller mindre värk, vilket dock är behandlingsbart. Även en mycket liten förslitning kan ge värk, liksom en mycket stor förslitning kan vara näst intill värkfri. Min personliga åsikt är att en del av värken åstadkoms av att omkringliggande muskulatur och bindväv tillåtits bli strama och förvagade pga den inaktivitet som ofta går hand i hand med artros. Det bästa är att bevara och förbättra rörligheten med stretching och använda musklerna i alternativ aktivitet så lågt det är möjligt. För att denna skall vara så optimal som möjligt behöver du konsultera en idrottsläkare som gör en individuell bedömning och undersökning.