Övertränad, twar eller vad?

Jag har gått från att ha varit kraftigt överviktig och vägt nästan 120 till att idag väga runt 80. Detta under en längre period, hursomhelst för snart 2 år sedan började jag på allvar med löpning, tyckte det var otroligt kul när man fick upp flåset lite.
Jag ökade ganska snabbt i träningsintensitet och jag fick fina resultat rättså fort. Många tyckte jag tränade väldigt hårt men det sporrade mig bara än mer att träna ännu hårdare och tuffare. Sommartid låg jag på ca. 40 till 55 km i veckan, intervaller och långpass. Jag gick även med i den lokala orienteringsklubben och började träna och tävla med dom. Allt gick perfekt tills förra sommaren. Vid slutet av våren tyckte jag att mina resultatökning stagnerade, jag bestämmde mig för att köra lite tuffare intervallpass och låta långdistanspassen bli ”vilopass”. Resultaten uteblev dock, blev inte direkt sämre men inte bättre heller. Störtdykningen kom efter Varbergsloppet, jag ville så gärna under 40 på milen, det var varmt som skam och jag hade kännt mig lite krasslig på morgonen men jag trodde att det nog skulle gå. Jag tog i för kung och fosterland men jag kände att det går aldrig men låg på ändå i hopp om att kunna ta igen förlorad tid framåt slutet, var ju bara ett mil-lopp. Dock blev jag alldeles vimmelkantig 2 km från målet och började frysa kraftigt trots värmen så jag tog det lite lugnare in i målet. Efter detta så krashade allt känns det som. Jag har kännt mig småsjuk nästan hela tiden med bara korta perioder då jag kännt mig helt frisk. Efter förra sommaren fick jag lätt ont i hjärttrakten i samband med träning (har blivit lite bättre), jag har också dagligen ont bak i båda sidor av ryggen efter att jag sovit och är snorig och slemmig.
Jag har provat att träna många gånger och ibland så går det hyffsat men fler gånger går det inte alls och jag tvingas avbryta. Ibland kan jag känna mig så slut att det nästan känns som jag får mjölksyra i benen bara av att klättra upp i lastbilen (jag är chaufför). Jag älska att promenera och har varvat löpningen med promenader hela tiden, men nu känner jag ofta att jag knappt orkar ta mig runt 5km ens i promenadtempo, vill bara lägga mig ner.
Kanske skall tillägga att mitt yrke periodvis kan vara väldigt stressigt och resultera i långa arbetsdagar. Åkte vid ett tillfälle på stressutlöst migränanfall som påminde om en TIA attack så jag nästan svimmade och jag blev disorienterad och fick känselbortfall.
Träning går ju som sagt inte så bra, ibland funkar det hyffsat men efter varje hyffsat pass känns det som jag behöver en veckas vila innan jag kan lyckas med ännu ett pass. Hyffsade pass idag är dessutom inte ens i närheten av var det var förra sommaren.
Jag har varit hos VC flera gånger, gjort vanligt ekg och arbets-ekg, vilka båda var normala. Det har tagits blodprov och röntgats lungor utan resultat.
Jag vet inte vad jag skall ta mig till, jag vill tillbaka till träningen och orienteringen men det känns bara så hopplöst just nu. det har ju gått snart 9 månader sen det började. Inget har gett mig sån känsla av styrka och glädje som löpningen gav mig.
Skulle sprungit mitt första maraton i höstas men det gick inte. Jag har anmält mig till Madrid nu i april och hoppas att jag åtminstonde kan ta mig runt.
Vad skall jag ta mig till?

Mvh/
En uppgiven löpare..