Svider i vaden
Hej,
Jag har under över en månads tid haft problem med min vänstra vad. Det svider/bränner likt ett brännsår precis under Gastrocnemius, främst mot inre sidan av benet. Jag har laddat upp en bild i länken här nedan och markerat med svart var jag menar.
Jag har även markerat med grönt var jag inte har några känningar alls. Jag är inte det minsta öm eller känner av någonting alls ner mot det ställe där man brukar ha känningar vid hälseneproblem.
Det hela började när jag började trappa upp träningen inför Ultravasan jag ska springa nu i slutet på augusti. Jag började känna en brännande känsla på mitt långpass ca 12 km in och fick avbryta, då gjorde det till och med ont att gå hem. Min initiala gissning var att det hade blivit en lite muskelbristning så jag vilade i någon dag och började sedan rehab med excentriska tåhävningar (rakt och böjt ben). Sedan dess har jag försökt komma tillbaka men varje gång jag försöker springa så bränner det efter ca 5-6 km. Det svider även vid vila men svidandet försvinner snabbt när jag rör på mig lugnt, jag har testat att ta en promenad upp emot en mil och det känns inte alls. Det är snarare skönt eftersom all smärta försvinner. Att spola kallvatten verkar också fungera väldigt bra, då försvinner nästan alla smärta direkt.
Vad som är väldigt underligt är att mina vadmuskler är riktigt starka och stabila. Det känns just nu som att det inte alls var någon muskelbristning med tanke på hur starka mina vader är. Jag brukar gå 5-10 min på löpband innan jag tränar och sedan kör jag sittande excentrisk vadpress med ett ben i taget, 15 kg och gör 15 repetitioner i 3 set. Hjälper till att lyfta upp vikten med armarna och kör sakta nedåt. Sedan vilar jag 5-10 min och kör stående excentrisk vadpress med rakt ben, 10-15 kg extravikt med 15 reptitioner och 3 set. Här hjälper jag mig upp med båda benen och sänker sakta ner med ett ben. Utöver detta så gör jag även dessa vadpressar/tåhävningar hemma på en bok varje morgon, då bara med min kroppsvikt vilket börjar kännas löjligt lätt.
Jag har även kört massa övningar på balansplatta, gjort övningar där jag dragit mig fram över golvet med tårna (vissa säger crabwalk tror jag?, stärkt upp massa muskler längre upp i ”kedjan” vid sätet och så vidare. Jag är även väldigt rörlig i fotleden. Sitter jag på golvet med raka ben kan jag utan problem vinkla upp foten 30-40 grader. Står jag med foten 12-13 cm från väggen så kan jag lätt böja vid fotleden och låta knät möta väggen. Så jag verkar inte vara stel heller.
Min löpstil tror jag många skulle säga är väldigt bra, håller ganska naturligt en kadens på 175 steg per minut och landar lite mot främre delen av foten utan att springa runt på tårna. Jag faller heller inte in med knäna eller springer med dålig stabilitet i höften. Min Garminklocka säger även att jag springer ganska 50-50 på vänster och höger sida. Jag har överpronerat tidigare men det verkar ha försvunnit med tiden. Jag vet inte om det har varit felaktig löpteknik eller svaghet men det verkar ha löst sig själv. Har inte heller gjort något speciellt skobyte innan skadan.
Som du hör så börjar jag bli lite smått förtvivlad eftersom mitt lopp börjar närma sig och jag inte har en aning om vad som är fel. Jag har haft en annan muskelbristning i soleus eller någon av de mindre musklerna som ligger där under för flera månader sedan. Jag vet inte om det kan vara någon ärrvävnad som ligger och irriterar? Några har sagt att man kan ha smärtande symptom även fast skadan kan vara helt läkt och att jag ska försöka träna på lugnt och hålla uppsikt. Så här nära inpå loppet lär jag knappast få tag på någon riktigt duktig idrottsskadeexpert och få en diagnos heller så jag är djupt tacksam för alla råd du kan tänkas ge mig. Har du några tankar om vad som kan tänkas vara fel?
Med vänliga hälsningar
Svar:
Hej och tack för din fråga med fylligt med information.
För att göra det hela kortfattat är mitt intryck följande: Överbelastningstecken.Väldigt mycket vadträning (under ”rehab”) hos en ultralöpare, åter-vid-åter-mekanism. Misstänkt obalans mellan (ökande) krav och förmåga. Balans mellan aktivitet och återhämtning?
Du behöver, om jag har rätt i mina antaganden, dra ner på vadträningen och invänta den naturliga läkningen. Processen går inte nämnvärt att skynda på, men däremot förhindra genom fortsatt stor mängd träning och för tidig eller för snabb återgång. ”Less is more” ganska ofta i rehabsammanhang, och bör kunna optimeras genom handledning hos fysioterapeut med idrottsmedicinsk kompetens.